Välfärdsbloggen – människan först!

I en artikel i Riksdag & Departements senaste nummer skrivs det om det fria skolvalet och segregation. Trist nog tycker jag att man drar alltför enkla slutsatser och man skyller det mesta på valfriheten. Artikeln menar i stort, liksom hela vänstersidan, att den ökade segregationen i skolan har sin grund i ökad valfrihet.

Varför drar man inte paralellen till boendesegregationen tydligare? Om vi inte skulle ha möjlighet för eleverna att välja skulle nog segregationen i skolorna vara ännu större. Och vänsterpartiet som vill återgå till närhetsprincipen, att alla elever måste gå i den skola som ligger närmast hemmet.

Jag har faktiskt svårt att förstå varför så många vill göra debatten så förenklad. Vem vinner på det? Inte eleverna i alla fall. Och varför är det alltid fel på eleverna eller på systemet och inte på innehållet i verksamheten? Nej, fram med debatten och diskussionerna om vad som gör att vi får fler framgångsrika skolor. Fram med de duktiga rektorerna och lärarna. Och fram med de kommuner som trotsar allt och säger att de ska bli Sveriges bästa skolkommuner.

Utbildningsutskottet har haft en öppen utfrågning om vad som påverkar resultaten i svensk grundkola. Vi började med en redovisning av en en OECD-studie och sedan två rapporter från Skolverket. Dessutom hade vi en rad företrädare för myndigheter och organisationer som gav kommentarer om vad som är viktigt att arbeta vidare med. Utfrågningen går att se genom riksdagens webb-tv.

Det var en mycket intressant utfrågning även om rapporterna funnits ett tag. Enligt Skolverket är en av anledningarna till att resultaten i skolan sjunkit en ökad individualisering. Det har blivit mer eget arbete där elev lämnas åt sig själv och sin förmåga att lägga upp sitt arbete istället för en lärare som finns till hands vid ständigt visar och stöttar. Detta gör i sin tur att föräldrarnas hjälp hemma blivit allt viktigare. Det blir en negativ spiral som skolan sedan inte kan kompensera.

Det är standardlösningen med mycket enskilt arbete som är negativt men det goda är att individualiseringen i form av att undervisningen sker utifrån elevens behov är mycket bra. Problemet är bara att det är för få som arbetar efter elevens behov och för många som standardiserat eget arbete utan hjälp. Eleverna ska alltså få hjälp att bli självstänidag inte att jobba själva.

Skolverket menade också att det som nu är viktigt är de insatser som regeringen gör. Tidigare bedömning och kunskapsuppföljning är två mycket viktiga delar. Man menade också att lärarna måste bli mycket bättre på att bedöma elevens kunskapsnivå.

Skolinspektionen, som gör ett mycket bra arbete, menade också att det idag finns stora brister i uppföljningen. Mycket av förklaringen, att det går dåligt, läggs på eleverna istället för på själva arbetet som utförs och ledarskapet på skolan. Återigen pekas det alltså på den egna utvärderingen på den enskilda skolan och i den enskilda kommunen. Det är faktiskt skrämmande att så många kommuner bara låter sina skolor arbeta vidare med sämre och sämre resultat för varje år. Varför är det inte fler kommunern än några få som tydligt bestämt sig att sätta stopp och göra bättre.

Jag tycker att en viktig att nu lyfta och följa de skolor som är framgångsrika. De skolor som förbättrar sina resultat trots sina kanske bristande förutsättninga. Det finns många goda exempel runt om där skolor, med rektor i spetsen, bestämmer sig för att ändra riktning, för att bli bättre och utvecklas positivt istället för negativt. Det är dessa skolor och dessa rektorer och lärare som vi ska ha i fokus på i fortsättningen.

Det är jag som är ”Lilla barnets riksdagsman” och ambassadör för Lilla barnets fond. En utnämning som jag är omåttligt stolt över. Igår kväll var jag värd för en upptakt med fondens styrelse och oss ambassadörer. Lilla barnets fond är en ideell förening. Syftet är att samla in pengar till forskning om det nyfödda barnet och dess framtida hälsa.

 Alla nyfödda kommer inte till BB. Cirka 10 000 barn per år i Sverige behöver stället läggas in på neonatalavdelning. De flesta kan komma hem redan efter några dagar. Andra är svårt sjuka och behöver avancerad vård under lång tid. De kan vara för tidigt födda, ha drabbats av syrebrist vid förlossningen, infektioner eller medfödda sjukdomar och missbildningar. Forskningen går framåt och nya och effektiva behandlingsformer införs. Allt fler barn kan få hjälp. Ändå dör ungefär 275 spädbarn varje år i Sverige. Lilla barnets fond vill medverka till att barn med en tuff start får ett långt och friskt liv. 

Jag tillsammans med Ankie B Harris till vänster på fotot och Rosie Millberg till höger.

Ankie berättade för oss när hennes son Dean föddes alldeles för tidigt, redan i v 24. ”Inbäddad i slangar och övervak kunde jag nästan se skymten av ett barn. Jag ville bara därifrån, glömma att jag ens varit gravid och fått ett barn utplockat. Jag, som skulle klämma ut en 3 kilos rosa baby med egen kraft och få fira med pappa på en förlossningssal och dricka champagne och bara vara lyckliga. Hur kunde vi hamna i den här mardrömmen?” Ankie beskriver hur tiden efter födelsen skiftar mellan hopp och förtvivlan. ”Nu vet vi att han kommer att överleva men inte vilka konsekvenser hans för tidiga födsel kan visa i framtiden.”

En stark och gripande berättelse ur verkligheten som styrker behovet av mer forskningsresurser. För mig är det självklart att föräldrar ska kunna vara delaktiga i vården av barnen, att de kan bo på sjukhuset och vara nära sina barn. Vården av små nyfödda kräver mycket hjärta och mycket hjärna. Jag har tidigare engagerat mig för att förbättra vården av för tidigt födda och det tänker jag fortsätta med.

Ge ett bidrag, plusgiro 900155-3, eller bli medlem du också.

När Socialdemokraterna ska tänka nytt så dammar de av gammalt. I dag har Ylva Johansson presenterat sitt förslag om att äldre ska erbjudas skattesubventionerade tjänster utan behovsprövning rapporterar TT. Det är helt tydligt att sossarna är pressade av debatten om hushållstjänster.

 I sak visar förslaget att Socialdemokraterna vill fortsätta att bestämma över folks huvuden. Nu blir det tydligt för väljarna att finns det två tydliga alternativ. Ett socialdemokratiskt alternativ där det är kommunen som bestämmer vad äldre behöver och ett Centerpartialternativ där den äldre själv bestämmer genom lagstadgad valfrihet.

 Förslaget är dyrt, ofinansierat och fyrkantigt. Det tar inte hänsyn till äldres behov ser olika ut och att även äldre vill kunna påverka vem som kommer hem till dem och städar. Dessutom stänger det dörren för de äldre som vill ha fler tjänster än de som kommunen erbjuder.

 Socialdemokraterna försöker blanda ihop korten med hemtjänst och hushållsnära tjänster. Centerpartiet vill att alla – oavsett ålder – ska kunna få göra avdrag för hushållsnära tjänster. Och äldre person som behöver särskilt stöd ska efter biståndsbeslut fritt kunna välja utförare. Dessutom ska han eller hon ha rätt att köpa tilläggstjänster. Socialdemokraterna vill inte ha hushållsnära tjänster men vågar inte stå för det – därför döljer man det genom att döpa om det till skattesubventionerade tjänster för äldre istället.

I helgen medverkade jag på Dalarnas Centerkvinnors distriktsstämma i Falun. En nystartad tjejjour presenterade sig och ett UF-företag med tre tjejer visade upp sig. Vi var ute på Stora Torget med tal, prisutdelning på recepttävling och utdelning av receptets goda soppa. Ett jättebra arrangemang och perfekt ”uppvärmning” till Internationella kvinnodagen som vi firar idag.  

Visst har vi kommit en bit på väg med jämställdhetsarbetet i Sverige, men mycket återstår.  Män och kvinnor har inte lika lön för lika arbete,  kvinnor tar största ansvaret för hem och barn,  kvinnors företagande utgör bara en tredjedel av männens. Vi har fortfarande en mycket könssegregerad arbetsmarknad i Sverige.

Centerpartiet jobbar för att ökad företagsamhet, inte minst kvinnors företagande. Alliansen har gett privata aktörer möjlighet att driva offentlig verksamhet, så som vård och omsorg, vilket resulterat i många nya företag – inte sällan drivna av kvinnor. Regeringen har beslutat att ge fortsatt stöd till kvinnors företagande och satsar 100 miljoner till rådgivning och entreprenörskap. Vi vill se fler kvinnor som företagare. Det bidrar till kvinnors ekonomiska självständighet och ökad tillväxt.

 Alliansregeringen har gjort en del; Jobbskatteavdraget som ger procentuellt mest till dem med lägst inkomst. Kvinnor utgör tyvärr en stor del av den gruppen. Vi sänker skatten för de med lägst pensioner, också där är det en majoritet kvinnor. Avdraget för hushållsnära tjänster har avlastat dubbelarbetande kvinnor, skapat många nya företag och arbetstillfällen, för både kvinnor och män. Jämställdhetsbonusen som stimulerar föräldrar att dela mer jämlikt på föräldraförsäkringen. Ökat  arbetet med våldsutsatta kvinnor och forskningen om kvinnors hälsa .

Men det är långt ifrån tillräckligt – vi måste öka tempot för att nå ett jämställt samhälle – kvinnor och män måste ges lika villkor!

Det går ofta som en röd tråd. De som inte klarar sig igenom grundskolan får problem att genomföra hela gymnasiet och de som inte klarar gymnasieskolan hamnar i arbetslöshet. Detta visar nu också Arbetsförmedlingen i sina beräkningar.

Idag är det över 100 000 arbetslösa som inte har slutbetyg från gymnasiet. Om ett par år räknar Arbetsförmedlingen med att det är över 150 000 personer. De som inte har med sig grundkompetens hamnar i ett utanförskap och arbetslösheten blir ett faktum. Det är få arbetsgivare som anställer en person idag som inte har gymnasiebetyg.

Detta faktum har i och för sig varit känt länge, men varför har då det blundats för det så länge? Varför har Socialdemokraterna tillåtit en sorteringsskola, en skola där man låtit alltför många elever halka igenom skolan utan att få en ärlig chans att klara sig och få det stöd och hjälp som man behöver för att lyckas. Denna sorterande skolpolitik som socialdemokraterna haft under många år ser vi nu resultatet av. Ett utanförskapsresultat.

Som väl är har vår regering tagit krafttag när det gäller förbätringar för både skola, företagande och jobb. I skolan kombinerar vi nu både insatser och utvärdering så att det tydligt visas redan de första åren att eleven har med sig grundkunskaper. Vi har också beslutat om en ny gymnasieskola som startar igång 2011. Det blir en gymnasieskola som högt värderar både studieförberedande och yrkesförberedande inriktningar.

Vi bygger en skola för alla, där alla får chansen att lyckas. Det är skillnad mot en (s)orteringspolitik.

Enligt en rapport från Skolverket visar det sig att många lärare och rektorer tycker att det är svårt med bedömning i de skriftliga omdömena. Detta är mycket tråkigt men kanske inte helt oväntat. De skriftliga omdömena har funnits ett bra tag och det är anmärkningsvärt tycker jag att rektorer och lärare inte informerat sig vad som gäller. Omdömena ska utformas enskilt på varje skola och lärarena och rektor har alltså själva makten och möjligheten att utforma dem efter sitt eget arbete. Skolverket har också mycket bra information kring vad som gäller och  hur själva utformningen kring omdömena kan och ska vara så vill man få information så är det lätt att få tag på.

I skolan så krävs det både insatser och utvärdering. Under lång tid har mycket fokus legat på själva insatserna utan att se om de egentligen gett resultat, eller vilken typ av resultat det gett. Självklart är det viktigt att följa och se hur en elev förhåller sig till kunskapsmålen, att eleven utvecklas och lär sig. För att göra uppföljningen tydligare och för att informationen till föräldrar och elev blir tydligare är de individuella utvecklingsplanerna viktiga.

Många lärarare tycker att dessa omdömen har underlättat deras arbete, att kunskapsmålen blir tydligare och att det blir lättare att följa den enskilda eleven. I många skolor som jag besökt har man tyckt att omdömena är ett bra och naturligt komplement till det arbete som man redan gör. Och det är klart, de skolor som redan arbetar mycket elevanpassat, flexibelt och med tydliga mål har detta gått mycket lätt. De skolor som inte arbetat lika bra med dessa frågor blir det säkert både krångligare och mer osäkert. De skriftliga omdömena ger också, om de används som det är tänkt, en skjuts till de skolor som behöver framåt.

Idag har Maud Olofsson och jag en artikel på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt där vi föreslår att göra lagen om valfrihet i äldreomsorgen (LOVen) obligatorisk.

Det är inte acceptabelt att det på sikt finns kommuner som vägrar släppa makten till de äldre.

Läs artikeln på SVD Brännpunkt- Obligatorisk LOV kan vi LOVa!

Idag invigde jag apoteket Vasen i Falun tillsammans med platschef, Vd och personal!

Vi i Alliansens arbetsgrupp för hälso- och sjukvård är i slutfasen av vårt arbete. En viktig del i arbetet är självfallet att föra dialog och lyssna på olika företrädare som har kunskaper och åsikter på området. Igår besökte jag Karlstad och ett arrangemang som Värmlandsalliansen (M, C, FP, KD och Sjukvårdspartiet) stod för.

Under eftermiddagen besökte jag akutmottagningen på Centralsjukhuset i Karlstad. Läget på akutmottagningen är bekymmersamt. Belastningen är hög, väntetiderna långa och det finns för få mottagningsrum. Under 2009 har antalet besök på akuten ökat med 9 personer per dygn och en fortsatt ökning väntas under 2010. 70% av patienterna klaras inom 4 timmar, problemet är att de inte gör det för resterande 30%. Värmlandsalliansen har bra idéer om vilka satsningar som behöver göras för att förbättra förutsättningarna för akutmottagningen.

Jag och akutmottagningens chef blev snabbt överens om att  ”morötter” i form av ekonomiska incitament för att stimulera utveckling och är en bra metod – money talks, så enkelt är det. Allt för patientens bästa och i detta sammanhang för att korta väntetiderna vid akutmottagningen med fortsatt hög kvalitet. Belöna verksamheter som klarar av en snabb första bedömning (inom 10-15 minuter) och belöna om de klarar 90% av patienterna, istället för som idag 70%, inom föreskriven tid. Då kommer resultaten. ”Morotsmodellen” tar jag med mig i arbetsgruppens arbete.